Den Internationella avdelningen hade ett alldeles vanligt möte i januari, där det talades om det nya engelskspråkiga lägret och andra internationella ärenden. I slutet av mötet funderade vi om det ännu fanns något vi ville behandla innan mötet avslutades. Någon nämnde att det någon gång bak i tiderna funnits en grupp som skött svenskspråkiga ärenden i Protu, men att den inte hade funnits på länge. Vi tyckte alla att det lät som en bra idé. Tänk om det skulle finnas en hel grupp som skulle översätta material till svenska och sköta motsvarande ärenden? Det lät som en mycket bra idé. Tänk om det skulle finnas en grupp, som skulle förbättra den svenskspråkiga situationen (som nog var ganska skranglig) i Protu? Det lät som en fenomenal idé.

Lobbningen av medlemmar satt igång genast och det tog inte många dagar innan vi skrapat ihop ca tio Protun. Under ett Skype möte övertalades den huvudsakliga medlemslobbaren utan större problem till att bli ordförande, utan att hon egentligen förstod vad hon gav sig inpå. Härmed kunde förslaget skickas till styrelsen. Vi var en aning oroliga att den ekonomiska situationen skulle strula till det, men vi hoppades på det bästa.

Styrelsen godkände förslaget att grunda arbetsgruppen Svenskagrupp som tillfällig underarbetsgrupp till den Internationella avdelningen i sitt följande möte, med detta inläggs skribent som ordförande. Det otroligaste i det hela var hur lätt det var att samla ihop alla de elva som sedan satt på det första mötet i mars. De flesta har aldrig varit verksamma inom Protu utanför lägerverksamheten, medan resten också var i den internationella nämnden. I princip. Jag är skyldig er ett stort tack!

Allt gick så fort att jag själv knappt hann med. Men det lönade sig verkligen att börja genast, vi hade ett stort jobb framför oss. En splitterny grupp med massor att göra, med en lite för oerfaren ordförande som bara nästan förstod vad hon gav sig in på. Men nu efter två möten kan jag säga att det gått riktigt bra och att det är riktigt kul att vara ordförande. Det blev en ordentlig rivstart och även om jag mejlat alla avdelningar, var det få som visste om vår plötsliga existens. Vi hade genast ett möte, där vi organiserade oss och funderade på meningen med gruppens existens. Det kanske viktigaste vi fått gjort under våren har varit det relativt effektiva informerandet i svenskspråkiga skolor, och faktumet att det ordnas hela tre läger på svenska denna sommar! Hoppas att dessa två har något med varandra att göra.

Så småningom börjar verksamheten alltså rulla igång och också jag börjar få ett grepp om det hela. Jag ivrig och ser framemot kommande tider, jag ser framemot att vi på hösten kan börja ordentligt, vi dök ju upp mitt i allt, utan förvarning. Jag är glad att vi fått en egen blogg till Protus tidning och att det mesta av samarbetet hittills gått som smort. Bilden om vår grupps verksamhet klarnar hela tiden. Kan ni förstå känslan då medlemmarna i arbetsgruppen du leder frågar vad meningen med vår verksamhet är, och du kan inte själv heller riktigt svara på frågan? Att göra lite allt möjligt, är väl svaret. På svenska.

Fanny Mäkelä, ordförande